ἀπο-βλητέος,α,ον,
A. to be thrown away, rejected,
Pl. R. 387b , Luc. Herm. 18 .
II.
ἀποβλητέον one must reject,
A.D. Conj. 226.10
.
to be thrown away, rejected,
ἀπο-βλητέος,α,ον,
A. to be thrown away, rejected,
Pl. R. 387b , Luc. Herm. 18 .
II.
ἀποβλητέον one must reject,
A.D. Conj. 226.10
.