δορῐ-άλωτος[ᾰ],ον,
A. captive of the spear, taken in war,
χώρα
Hdt. 8.74
, 9.4 ; of persons,captive,
E. Tr. 518 (lyr.), Isoc. 4.177 ;πόλειςDecr. ap. D. 18.181 , cf. Plb. 23.10.6 ; Ion.
δουριάλωτον λέχος,of Tecmessa, S. Aj. 211 (lyr.): —δορυάλωτοςis a freq. v.l., as in Hp. Ep. 27 , X. Cyr. 7.5.35 , HG 5.2.5 , Ph. 2.526 , etc., cf. IG 14.1293.57 .