ἄστᾰτος,ον, (ἵσταμαι)
A. never standing still, unresting,
τὸ κύκλῳ σῶμα
Arist. Metaph. 1073a31
; ἄ. τροχός
Mesom. Nem. 7
.Adv.
-τως, φορεῖθαι
Ph. 1.181
, cf. Vett.Val. 27.1 .
2. unsteady, unstable,
τύχη
Epicur. Ep. 3p.65U.
, cf. Phld. Rh. 1.166S. ( Sup. ), Ph. 1.230 , al., Diog.Oen. 18 , Diogenian.Epicur. 2.60 , Plu. 2.103f ; of persons, ἄ. τὴν διάνοιαν
Onos. 3.3
; ἄ. αἰών
IG 7.2543