δῠσεντερ-ικός,ή,όν,
A. afflicted with dysentery, Hp. Coac. 451 , Arr. Epict. 2.21.22 , Mnesith. ap. Orib. 4.4.4 ;liable to it, Plu. 2.101c ; δ. πάθη
Epicur. Fr. 138
; τὰ δ.
Dsc. 1.51
.
afflicted with dysentery
δῠσεντερ-ικός,ή,όν,
A. afflicted with dysentery, Hp. Coac. 451 , Arr. Epict. 2.21.22 , Mnesith. ap. Orib. 4.4.4 ;liable to it, Plu. 2.101c ; δ. πάθη
Epicur. Fr. 138
; τὰ δ.
Dsc. 1.51
.