ἐρημ-άζω, (ἐρῆμος)
A. to be left lonely, go alone, ἐρημάζεσκον(Iterat.) Theoc. 22.35 , cf. AP 7.315 ( Zenod. or Rhian. ):—also in Med. , Satyr. Vit.Eur.Fr. 39 xxi8 .
to be left lonely, go alone,
ἐρημ-άζω, (ἐρῆμος)
A. to be left lonely, go alone, ἐρημάζεσκον(Iterat.) Theoc. 22.35 , cf. AP 7.315 ( Zenod. or Rhian. ):—also in Med. , Satyr. Vit.Eur.Fr. 39 xxi8 .