ἀναύδ-ητος, Dor.
ἀναύδ-ᾱτος,ον,
A. not to be spoken, unutterable: hence,horrible,
ἀναυδάτῳ μένει
A. Th. 897
(lyr.); ἄφατον ἀναύδητον λόγον
E. Ion 783
.
2. unspoken, impossible,
οὐδὲν ἀναύδατον φατίσαιμ' ἄν
S. Aj. 715
(lyr.).
II. speechless,
Id. Tr. 968 (cj.).